När Annas pappa fick Alzheimers sjukdom vid 55 års ålder väcktes en stark vilja hos henne att sprida medvetenhet om demenssjukdomar. Oro och frustration vände Anna till skaparkraft och engagemang.

​

Annas pappa levde med Alzheimers sjukdom i hela 14 år, år som präglade Annas tid som tonåring och ung vuxen. Hon har själv funderat mycket över hur hon kommit att påverkas av den här tiden och hur hon hade varit utan erfarenheten.

 

– Jag tror att det tidigare än hos många andra gav mig en insikt om livets skörhet, om vad som är viktigt och inte. Om att lösa problem med sina nära och kära och inte låta tiden gå, säger Anna.

 

Många fina stunder

Även om åren som ung anhörig innebar mycket oro, tycker inte Anna att pappans sjukdomsår enbart var negativa, utan att det fanns många stunder som också var fina och vackra.

 

Hos Anna växte snart ett starkt engagemang för demensfrågor, något hon bland annat använde till att bygga upp varumärket Don’t forget me. Idén fick hon efter att ha varit med på ett insamlingsevent till förmån för alzheimerforskningen. Hon kände att hon ville bidra med något, försöka påverka.

 

– Känslan att inte kunna hjälpa pappa bli frisk höll på att äta upp mig. Genom Don’t forget me kunde jag på ett annat sätt hjälpa honom och andra som drabbats – både sjuka och anhöriga. Det blev också ett sätt för mig att bearbeta sjukdomens definitiva dom, berättar Anna.

 

Skapade Don't forget me-tröjor

Hon skapade en logga och tog till att börja med fram en t-shirt. Loggans text ”Don’t forget me” satte hon uppochned, vilket föranledde försiktiga frågor från omgivningen om feltryck. Men nej då, var och en fick göra sin egen tolkning. Den uppochnedvända texten kunde ses som en symbol för hur livet med en demenssjukdom kan bli. Dessutom var det lättare för Annas pappa och andra med samma sjukdom att titta ner på sin tröja och faktiskt kunna läsa texten.

 

Därefter kontaktade Anna olika organisationer och berättade om sig själv och sitt projekt. Hon var med i insamlingskampanjer och intervjuades i tv-soffor där hon berättade att också yngre kan få demenssjukdomar och att det finns många unga anhöriga som hon. Tröjorna fick hon en rad kändisar att bära och låta sig fotograferas i.

​

Anhörigträffar

Anna startade också anhörigträffar i Stockholm. Under flera år träffades unga anhöriga en gång i månaden och pratade om sina liv som anhöriga.

 

– Det var väldigt fina träffar. Det var skönt att träffa andra i samma situation. Det blev en kanal för unga anhöriga som ville få utlopp för tankar och känslor bland andra som förstod precis, berättar Anna.

 

Idag ser livet lite annorlunda ut för Anna. Med en aktiv 3-åring och en bebis i magen har hon trappat ned sitt engagemang. Facebook-gruppen Don’t forget me finns dock kvar och ibland gör Anna ”gästspel”, som förra året då hon tog fram en ny variant av t-shirten.

 

​

Text: Christina Nemell

​